ânedota, annedota (f.)

Teinnæs

ânedota også: anedota (f.)

[âne^dota, ane^dota]

fortælnijnj, som di inte ræjtit tro på: de va nokk en anedota hajnj fortalde›. ‹nu kåmmer Krestersen, hajnj kajnj nåkk fortælla nånna gamla ânedoter›.