bråga (v.) VI

Teinnæs

bråga (v.)

brage hör. ‹di brågada me ænnajnj› – satte sig på låged af brydden; – ‹bråga› bet. den første del af brøddnijnjsprocessen; Rohm. sen: ‹bråga lin, jo de va fåssta knarrhuggnijnjen›. ‹Majnjfålken skujlje bråga, ded va nâd di viste dåm på›. ‹di tâu så stora hånnmål di kujnje; ejnj starker kar satte saj på brøddan›; når linet efter ‹brødnijnjen› kom hen til Kvindfolkene og det var dårligt udført, kunde den replik falde: ‹“de dær, de e gujælpemaj ijkje mere ijnj brågad”›. Udtrykket ‹bråga lin› brugtes, altså ‹bråga› med objekt. M. Vibe: ‹når di brågada hadde lined inte vad tårt i bryddegråv›.