föra (v.)

Espersen

Föra (v. tr., v. intr.)

för-de-t

føre, bruges hyppigt i Bemærk.: skyde (frem, ud, tilbage o. s. v.), støde til, flytte f. m.: ‹vittu la varra å föra mei el. föra te mei›; ‹horrasatanijn förde mei ud i vanned, ner ad trappan›; ‹för ’na lid läjnger opp i lassed›; ‹för bored lid fram bäre›; Nsk. føra, d. s. (om Ting).