blommader (adj.)

Espersen

Blommader (adj.)

s. d. følg. O. (Blommuer).

Blommuer, blommader

u-ut; blommad 2 E.

Blommuer-u-ut (almindeligt) el. blommader, blommad (sjeldnere; Bøigd.), blommet (Nsk. blomut, bloma, Sv. blommig, blommad, Isl. blómaðr).

1) om Tøi f. Ex. ‹blommuer› el. ‹blommader sars (Sirts), karton (Kattun)›.

2) om Træ, flammet, stribet (s. Blomma): ‹träd e blommut›.